Jag är en ganska uptight, stel människa med ett enormt kontrollbehov som har allmänt svårt att släppa loss. Men för ett par månader sedan bestämde jag mig för att ändra på detta. Jag ville bli mer easy-going, spontan och lättsam vilket jag lyckades ganska bra med och jag trivs som den personen men jag har fått göra en stor uppoffring; jag har blivit slarvig och glömsk. Jag glömmer bort tider som jag ska vara på olika ställen, tappar bort recept på medicin och får ringa till läkaren och be om nytt, glömmer körkortet hemma när jag ska ut och köra bil, glömmer bort att betala räkningar i tid - ja, ni fattar.

Men så idag överträffade jag mig själv med att ha slarvat bort mitt pass. Kanske inte så idealiskt dagen innan man ska ge sig iväg till Frankrike. Jag letade i flera timmar, på samma ställen om och om igen - men inget pass. Jag ringde till N i panik med förhoppningen om att han skulle kunna hjälpa mig men han hade heller ingen aning om var jag hade lagt det. Jag letade lite till och så kom vi fram till att det fanns två ställen passet kunde ligga på, antingen i väskan jag hade till Tyskland i vintras som jag lånade av en kollega eller i datorväskan som låg på jobbet. Jag funderade en stund och kom fram till att sannorlikheten att jag hade lagt det i dataväskan var störst. Så det var bara att sätta sig på cykeln och trampa till jobbet för andra gången idag. Jättekul. När jag kom fram var jag helt slut men hade stora förhoppningar och gissa vad som fanns i det yttersta facket. Mitt underbara pass. Gissa om jag drog ett djupt andetag. Och så tackade jag Gud två gånger.

Vilken pärs. Jag är helt slutkörd. Anledningen till att jag sitter här och inte ligger i sängen är att jag var tvungen att lugna ner mina nerver lite. Men nu tänker jag faktiskt borsta tänderna och lägga mig på min spikmatta en stund. Det är så lugnande och skönt för ryggen som jag har lite ont i. Sedan ska jag försöka sova gott inatt så jag är redo för morgondagen. Jag ska till jobbet först som vanligt så vi hörs under dagen!