Jag försöker att hålla huvudet högt och strunta i det som sker runt omkring men det är svårt. Ibland. När morgondagen är över får jag återigen återgå till mitt mysiga hemmalugn och göra det jag känner för. Det jag tycker är kul. Det tar på krafterna att vistas i en miljö som suger ut varenda liten lyckokänsla. Jag försöker göra det bästa av det men gång på gång förlorar jag mig i det negativa suset. Borde inte det goda övervinna det onda?

I eftermiddag har jag bjudit de tre finaste familjemedlemmarna på blåbärspaj. Lägenheten doftar hembakat och på köksbordet står en blombukett. Den är inte min men vem säger att jag inte får glädjas åt den för det? Ikväll stänger jag ögonlocken extra tidigt. En stimmig torsdag har satt sina spår. Jag är glad innerst inne, det är jag. Även om de utmattade ögonen avslöjar mitt tillfälliga nederlag.