Idag är det all work and no play som gäller. Jag ska försöka slå ihop tre dagar till en, alltså skulle jag behövt en klonad version av mig själv eller en jäkligt vass hjälpreda. Men nu har jag varken eller så jag får göra allt själv. Som tur är kan jag bocka av gymmet. Var där i morses och tränade två dagars övningar på två timmar. Och nu har jag fått mat i magen så nu sätter jag igång med resten på dagens agenda. Under de närmaste fem timmarna ska jag ha skickat i en inlämningsuppgift och fått lite mer insikt i rörelseverben i ryskan, packat ryggsäcken och gått en promenad. Varför håller jag på så här tänker ni? Jo, jag ska åka bort två dagar igen och därför vill jag se till att jag inte ligger efter någonstans. Just precis, framförhållning. Eller något.