Bortsett från att jag verkligen inte förstod varför väckarklockan ringde imorses förrän den hade terroriserat både N och mig ett bra tag har dagen inte varit sig lik. Det var en lugnare Sara som sminkade sig framför spegeln, svalde sin medicin och packade matlådan i en plastpåse från Haga Hem imorses. Var det så att jag inte var stressad? Jag kände heller ingen klump i halsen när mail efter mail laddades ner i Outlooken och ryckte bara på axlarna när jag insåg att jag hade alldeles för många fakturor att attestera. Är livet lite lättare nu?

Jag har gått en promenad i skogen i eftermiddag. Mest för att rensa huvudet. Inte för att jag har använt det så mycket idag utan snarare för att inte behöva använda det alls. Att leva i nuet är en utmaning som jag inte kommer att bemästra på många år men ett försök någon gång ibland skadar aldrig. Jag ser istället på hösten som en fin tid då jag kommer att välja rätt vägar.