Jag måste bara uttrycka min glädje över att ha läst ut Anonyma skoälskares klubb. Inget fel med att gilla tjejböcker men det var helt enkelt inte min grej. Jag gillade den aldrig men kämpade mig igenom den ändå (den var ju väldigt lättläst) och nu i efterhand känns det lite som bortkastad tid av viktiga timmar ur mitt liv då jag kunde sett på 24, lagt en ansiktsmask eller kastat boll med min hund.

Jag tål helt enkelt inte böcker med klyschigt innehåll, tråkiga karaktärer och uppenbara och lyckliga slut. Usch och fy! Tackar vet jag mina tunga, svårlästa böcker med flera meterlånga meningar om omgivningens dekadens, djupa tankar, metaforiska förklaringar, namn som knappt går att uttala och slut som aldrig hade kunnat förutspås. Tack Kafka, Dostojevskij, Orhan Pamuk och nu Simon Montefiore som förgyller mina kvällar med fin, lärorik och kompetent prosa. ♥