Det har varit lite tomt här sedan igår. Jag hade nämligen ett par jobbiga timmar att ta mig igenom men nu är jag ute på andra sidan och kan, för första gången på länge, slappna av. Jag är bara tjugofyra år men har redan gått igenom mer än de flesta kanske gör under ett helt liv och bara förra året var som en samlingsperiod för all skit i världen. Men nu har jag inga fler mörka moln efter mig. Nu har jag kommit ut ur tunneln. Nu kan jag skratta och le igen utan att behöva oroa mig för morgondagen. Och vet ni vad? - what doesn't kill you makes you stronger. Faktiskt! Erfarenheter kan suga ibland men när man väl uthärdat dem och kan stoppa dem i livsryggsäcken känns det ganska skönt trots allt. Och just ikväll känner jag mig verkligen som superwoman. Bring it on. Whatever it is, I can take it!

Så vad gör superwoman ikväll? Firar livet och glädjen i soffan med Eurovision och ansiktsmask. Nu återgår vi till det normala. Resten av det här året ska bli jävligt bra. ♥