I lördags var jag äntligen på bio och såg Anna Karenina som jag väntat på i över 1,5 år. Anna Karenina är min favoritbok och filmen är regisserad av Joe Wright och Anna spelas av Keira Knightley som också är en storfavorit. Båda har arbetat tillsammans tidigare i filmerna Atonement och Pride & Prejudice så jag visste ju att den skulle bli något alldeles extra redan när jag läste om den för första gången (läs här). Under förra året skrev jag dessutom en essä om drömmarnas betydelse i boken och fick chansen att verkligen studera den i detalj vilket fick mig att första hur mycket den betyder för mig.

 

Hursomhelst, filmen var alldeles underbar. Keira var så sjukt vacker och gestaltade Anna precis så som jag föreställt henne, kläderna var gudomliga, dekoren och scenerna fantastiska och skådespeleriet oklanderligt. Jag saknade dock vissa scener ur boken och tycker att man skulle skildrat slutet bättre. Det kanske inte är något man tänker på om man inte läst boken men Anna blir gradvis galen och jag hade velat se det på ett mer ingående och utstuderat sätt, så som det skildras i boken, med hjälp av drömmarna. Filmen var dessutom väldigt teatralisk vilket kanske egentligen inte passar med tanke på att innehållet är väldigt tungt men det gjorde den väldigt originell och minnesvärd.