Dessa fotografier är SÅ fina! De kommer från en utställning som heter "The Best of Russia" som visades 2008-2011. En del bilder är slående vackra och andra är bara "typiskt" ryska men ack så fina!

 

Jag har börjat läsa en ny kurs om samtida rysk kultur och litteratur. I dag har vi seminarium om konst och jag har spenderat hela dagen åt att titta på videoklipp, läst artiklar och funderat kring fenomenet postmodernism och allt som hör till den ryska utvecklingen inom kulturen. Jag fastnade extra mycket för klippet nedan som visas i samarbete med Triumph Gallery och är gjort av Alexey Beliayev-Guintovt. Jag älskar nyklassicism och den imperialistiska konsten (Imper-Art) eftersom den är så vacker och storslagen. Nuförtiden ska konst vara så ful, udda och förargelseväckande. Jag gillar den fina och seriösa konsten med integritet bättre.

 

Nu har min vovvsing flyttat in. Jag har saknat honom jättemycket men det är helt enkelt omöjligt att ha ett bustroll hemma samtidigt som man ska fixa, dona, lyfta, öppna dörrar, städa, sortera och ja... ni fattar. Hursomhelst, nu tassar han omkring här, gnyr och undrar förmodligen var han har hamnat. Dessa collienerver...

 

 

I lördags var jag äntligen på bio och såg Anna Karenina som jag väntat på i över 1,5 år. Anna Karenina är min favoritbok och filmen är regisserad av Joe Wright och Anna spelas av Keira Knightley som också är en storfavorit. Båda har arbetat tillsammans tidigare i filmerna Atonement och Pride & Prejudice så jag visste ju att den skulle bli något alldeles extra redan när jag läste om den för första gången (läs här). Under förra året skrev jag dessutom en essä om drömmarnas betydelse i boken och fick chansen att verkligen studera den i detalj vilket fick mig att första hur mycket den betyder för mig.

 

Hursomhelst, filmen var alldeles underbar. Keira var så sjukt vacker och gestaltade Anna precis så som jag föreställt henne, kläderna var gudomliga, dekoren och scenerna fantastiska och skådespeleriet oklanderligt. Jag saknade dock vissa scener ur boken och tycker att man skulle skildrat slutet bättre. Det kanske inte är något man tänker på om man inte läst boken men Anna blir gradvis galen och jag hade velat se det på ett mer ingående och utstuderat sätt, så som det skildras i boken, med hjälp av drömmarna. Filmen var dessutom väldigt teatralisk vilket kanske egentligen inte passar med tanke på att innehållet är väldigt tungt men det gjorde den väldigt originell och minnesvärd.

 

Nu är jag på plats i min nya lägenhet. Äntligen! Men det är mycket som fortfarande måste göras, plockas upp och organiseras. Mina kläder ligger fortfarande i sopsäckar och alla badrumssprodukter ligger i en plastback för tillfället. Men jag får det riktigt fint ska ni veta!

 

- Ja, detsamma undrar jag.

 

Sedan jag var mycket liten har jag haft en dröm och en önskan att få arbeta inom Försvarsmakten. Jag vill specialisera mig på underrättelsetjänst, processa information, utreda, förebygga och eventuellt röja eventuella hot mot landets säkerhet samt utbilda mig i ryskatolkning (med specialitet på dialekter och slangord) och förhörsteknik. Det är helt enkelt något jag bara VET att jag vill göra och att jag kommer att vara bra på. Jag har god observationsförmåga, fotografiskt minne, kritiskt tänkande, god koncentrationsförmåga, analytiskt tänkande, pusselhjärna samt har en lugn och eftertänksam personlighet. Dessutom tränar jag dagligen och har inga problem med att bli lite svettig.

 

Jag har sökt till Försvarsmaktens grundutbildning GMU två gånger. Denna måste gås för att man ska ha en möjlighet att ta sig vidare till exempelvis tolkskolan eller officershögskolan. Jag har fått goda resultat på alla test utom ett; styrketestet. De två gångerna jag testat har jag lyft en 1:a istället för en 3:a som man behöver komma upp i och blir då genast nekad intagning. Jag förstår att en rekryt måste kunna lyfta vissa tyngdenheter samt kunna utföra speciella rörelser MEN jag tycker att det är orimligt att avvisa någon med mina meriter pga för små muskler.

 

Försvarsmakten skriker efter människor. Samtidigt slänger de ut dem, en efter en. Ska de sänka antagningskraven? Nej  - de ska lägga till fler tester. Gör ett djupare intelligenstest; addera koncentrationsförmåga och observationsförmåga; testa lugn och mod; utred livserfarenhet och beslutsfattningsförmåga - för att nämna något - och analysera sedan vikten av muskler mot exempelvis intelligens. Jag anser mig själv stämma in på allt jag räknat upp. Kan man då inte ha överseende med att jag inte lyfter 55 kg i marklyft? Kräver verkligen den tjänst jag önskar hamna på att jag kan lyfta en bår eller att jag ska bära en 40 kg tung ryggsäck? Jag förstår att alla inom försvarsmakten måste få en grundläggande utbildning i krigföring och att de ska klara av att utföra de uppgifter som krävs MEN enligt min mening ska man anpassa utbildningen efter var personen i fråga vill specialisera sig. Med mig själv som exempel ser jag att jag får utbildning i vapenhantering, allmän krigföring i olika terränger samt att jag håller en god kondition genom hela min tjänstgöring tills det att jag säger upp mig eller går i pension men själva grundutbildningen borde inte vara lika lång och omfattande som den är nu, om jag inte söker ett arbete som främst ska utföras med kroppen. Hur förklarar ni dessa gamla officerare med ölmagar som lunkar omkring på regementena? Hur ska de kunna försvara vårt land om de inte kan resa sig snabbt från liggande? Vad är det för signaler och budskap ni sänder ut?

 

Och vad är det egentligen för människor ni försöker attrahera? Efter att ha sökt två gånger har jag av erfarenhet observerat dessa omogna tonåringar som inte har "något bättre för sig", utan någon som helst erfarenhet, kunskap eller mål - utan bara söker sysselsättning för tillfället? Till skillnad från mig själv som lever, andas och skulle gå över lik för att nå mitt mål? Jag vet att det är brist på just ryskatolkar och skulle självklart, i skarpt läge, kunna lyfta en bår ordentligt eller släpa med mig den utrustning som skulle behövas - för jag är jävligt seg och envis. Och muskler kan tränas upp. Eller?

 

Jag skriver detta för att Försvarsmaktens nya reklamkampanj "Vad håller du på med?" känns som ett slag i ansiktet varje gång jag ser den. Vad jag håller på med? Jag tränar varje dag, läser böcker om diverse militärhistoria, spioneri, andra länders försvar, psykologi, politik och statsvetenskap samt studerar landet jag vill arbeta med och dess språk. DET håller jag på med. För att jag vill. På min fritid! Men vem bryr sig när jag inte har biceps som tilltalar?