Idag har jag kommit till insikt att jag kommer att få ändra min syn på världen fullständigt. I stället för att fokusera på allt fint runt omkring mig som gör mig glad så som blommande buskar, små gråsparvar, regnbågar, fontäner, maskrosor, små myror och sniglar, fjärilar, hundar på promenad, skyltfönster med fina kläder och skor, fluffiga moln och hur alla inreder sina fönster ska jag alltså få lära mig att söka av trafiken och för att lära mig så snabbt som möjligt, vilket jag vill göra för att bli en erfaren och uppmärksam förare, kommer jag att få hålla ögonen på den mest hela tiden. Alltså jämt. Och hur roligt är det att titta på massa bilar som dammar och släpper ut avgaser?! Typ inte alls. Jag vill inte att mitt nya synsätt på världen ska göra mig deprimerad för det är jag rädd att den kommer att göra om jag hela tiden stirrar mig blind på bilarna som kommer från höger och barnen som leker 100 meter längre fram och gubben som går mot övergångsstället - ska han över eller fortsätta rakt fram? Som tur är vet jag att detta inte kommer att vara för evigt. När man gått från medvetet okunnig bilförare till omedvetet kunnig kan man köra bilen alldeles utantill, alltså per automatik, man gör allting utan att ens behöva tänka. DÅ kanske jag hinner med att se den blommande busken full med humlor eller den söta valpen på promenad!