Efter jobbet cyklade jag direkt till träningen. Jag hade planerat in alla saker jag skulle göra så att de precis passade in i mitt tidsschema och hade till och med fem minuters marginal för oväntade överraskningar. Jag stressade mig igenom träningspasset eftersom jag visste att jag var tvungen att vara hemma till 16.00 då jag hade tvättstugan. Träningen beräknades att vara klar 15.45 och det tar ungefär 10 minuter att cykla hem. 15.59 var jag hemma. Jag plockade ihop tvättpåsarna och fixade till mig lite och sprang ner. Men så stod det en annan gubbe i min tvättstuga. Hallå? Jag trycker på displayen för att få information. Bokningen hade tydligen inte registrerats så helt plötsligt var jag utan tvättstuga och fick snällt boka en ny tid och bära tillbaks all tvätt.

Eftersom jag nu hade välsignats med en alldeles ledig eftermiddag bestämde jag mig för att gå en mysig långpromenad med min hund. Vi traskade ut och hann väl gå kanske 30 meter innan det började regna. "Det är väl bara en sommarskur" tänkte jag. Det har ju varit rätt många sådana på sistone men icke. Det regnade bara mer och mer och Colin blev både blöt och smutsig men eftersom jag väl hade bestämt mig kändes det dumt att vända om. När vi hade kommit halvvägs av promenaden jag planerat hörde Colin en smällare. Han är livrädd för dem och blev alldeles hysteriskt rädd vilket alltid resulterar i att han drar hemåt, så hårt han bara kan. Att han inte får någon luft spelar ingen roll. Vi ska hem till vilket pris som helst. Så det var bara att vända och gå (halvspringa) hem igen. När vi nästan var tillbaks där vi var när det började regna kom en man på inlines. Det är största hatobjektet efter rullande karbinväskor och hundar som springer bredvid cyklar. Han skällde lite grann men glömde snart bort mannen. "Vilken tur" tänkte jag. Men precis när vi skulle svänga in till huset där vi bor får vi se - vad tror ni? - jo, en matte på cykel med hunden bredvid... När vi väl kom innanför dörren var jag inte bara helt slut utan hade fått håll i sidan också. Jag försökte intala mig att inte förlora hoppet och satte mig istället på golvet med Colin för att torka hans smutsiga, våta tassar. När jag väl hade gjort det var jag tvungen att dammsuga hela lägenheten eftersom den var full med grus och mossa. (Tänk er för ni som funderar på att köpa hundar som är för stora för handväskan!).

När jag äntligen var klar med alla saker som jag egentligen inte hade velat göra kunde jag ta en dusch och fick sedan några minuter på balkongen innan solen gick i moln. Nu är jag så trött att jag knappt orkar sitta upp så det får nog bli en film i soffan tror jag. Och om jag känner mig själv rätt så somnar jag nog till den.