Idag flydde jag till skogen. Efter två dagars hemmafixande behövde jag lugn och perspektiv. Jag och N parkerade på en bänk med varsin kaffemugg och kexchoklad. Vi pratade om livet och framtiden medan solen sken i våra ansikten och hundarna flämtade nerifrån marken. När jag stannar upp och tar ett andetag brukar jag undra var jag egentligen har hamnat. För en stund drömmer jag mig bort till storstadsvimlet där höga klackar klampar mot gatstenarna och drinkar klirrar i ett gemensamt skål. Men så inser jag att jag skulle förtäras i en sådan miljö och lyfter ögonlocken för att vila ögonen på min riktiga framtid. Den som kommer få mig att må bra.













Idag har jag samtalat med en god vän som får mig att inse hur bra jag har det. Hon har fått uppleva motgång efter motgång men är trots det starkare och lyckligare än någonsin. Och nu har hon blivit tilldelad något som hon verkligen förtjänar och jag är så glad för hennes skull. Jag beundrar hennes mod och livsglädje och hoppas verkligen att jag också, någon dag, kan sitta i en fåtölj på min gamla arbetsplats och berätta om min dröm som äntligen gått i uppfyllelse. ♥