I går läste jag ut en fantastisk bok av Solzjenitsyn. En dag i Ivan Denisovitjs liv handlar om en helt vanlig dag i ett arbetsläger i Sibirien från det att fångarna vaknar vid 06.00 till att de somnar strax efter 23.00.

Det som är mest häpnadsväckande är att boken är självupplevd av författaren och sättet han beskriver alla händelser på; hur han motiverar sig själv att orka ännu en dag av sitt straff och hur han lyckas skildra berättelsen utan hat och hämndlystenhet utan istället ödmjukt och nästan mysigt. Helt klart en av favoriterna hittills!