Jag kan inte fatta att jag ska flytta om en vecka. Fredagen den första februari får jag nycklarna till min allra första, egna lägenhet. Det känns overkligt och surrealistiskt och trots att omständigheterna kunde varit bättre ska det bli en nyttig och rolig erfarenhet. Jag peppar mig själv med nya, fina möbler och funderar just nu på sko- och hatthyllor. Jag har hittat ett fint set på Mio som är lite shabby chic i vitt och ett ljust trä. Tror det får bli dem + ett par vita korgar att ha längst upp. 

 

I lördags fyllde jag 26 år. På grund av tillfälligt kaos i huvudet firade jag inte riktigt ordentligt men blev i alla fall bjuden på restaurang på eftermiddagen, glass på kvällen och taxiresa på natten. Det bästa är att jag inte har någon ålderskris som förra året. Mitt 26:e år ska bli världsbäst!

 

Hursomhelst, här är 95% av mig som nybliven 26-åring;

 

I dag gick jag en underbar (men svinkall) promenad med Colin i spåret. Det var alldeles tyst och vitt och på ena sidan sken solen samtidigt som den andra var dimmig. Älskar sådana dagar! När vi kom hem var jag så frusen att jag somnade under två filtar. Men det var det värt.

 

Hoppas alla får en glad torsdag! Jag ska spendera min på stan och sedan avsluta med ett yogapass innan jag åker hem och sover. Puss. ♥

 

Dagarna går så fort att jag inte hinner med. Jag har förlorat mig i böckernas värld sedan årsskiftet och är nu inne på nummer fyra för i år. Och mellan boksidorna packar jag flyttlådor och hänger på gymmet för att för en gångs skull nå det där målet jag aldrig riktigt kommit fram till. Och det känns rätt nog med det för tillfället. Det är ju helt enkelt januari och jag trivs med att gå i ide tills våren knackar på dörren.

 

Detta är seriöst den sjukaste boken jag någonsin läst! Jag visste redan en hel del om grymheterna som pågått i Tjetjenien (en republik i sydvästra Ryssland) sedan det första kriget (mellan republiken och Ryssland) startade 1994 men att människor kan vara SÅ brutala och känslokalla, som beskrivs i denna boken, hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag vill därför skriva lite om den utan att försöka återberätta hela innehållet för er som vill läsa - vilket jag hoppas att många vill eftersom ingenting görs åt problemet och det därför kommer att växa sig större och vanligare.

 

Boken är skriven av Julia Juzik, en blott 22 år gammal journalist som på eget initiativ rest omkring i Tjetjenien under ett år för att samla material för att kunna skriva sanningen om dessa kvinnliga självmordsbombares öden. Varken Julia eller jag vill rättfärdiga deras aktioner men problemet ligger inte hos människorna som spränger sig i luften; de finns hos dem som övertalar dem, manar på dem, hänger på bältet och ibland till och med fjärrutlyser bomben.

 

Vilka är då dessa terrorister som tar sig rätten att släcka livet för barn, gamla, systrar och bröder? De tillhör wahhabismen; en fundamentalistisk gren av sunniislam och har oerhört strikta regler som främst gäller för kvinnorna. En korrekt kvinnlig wahhabit ska till exempel klä sig i svart med niqab som täcker allt utom en strimma för ögonen (se bilden). De ska be och läsa speciella böcker, lyssna på speciell musik som propagerar för ändamålet att överlåta sig till Allah och att döden leder till det underbara paradiset. Men hur går det då till? Tror ni, precis som jag gjorde, att kvinnorna är fanatiska galningar som en dag bestämmer sig för att spränga sig själv i bitar? Några enstaka fall finns säkert men i Tjetjenien är det de manliga ledarna och grupperna som opererar för att först välja ut en passande kvinna som befinner sig i en utsatt situation och därför blir lätt att manipulera / eller så erbjuder man helt enkelt familjens far pengar för att få använda dottern i en aktion mot att "stoppa kriget". Hursomhelst; man uppvaktar kvinnan, gifter sig ibland till och med med henne för att hon ska känna tillhörighet och gemenskap och proppar henne full med propagandamusik och texter. Fungerar inte detta stoppar man droger i hennes mat och våldtar henne för att hon ska känna skam och inte kunna återvända hem till sin familj. Vägrar hon ändå hittas kroppen oftast stympad på någon åker i närheten samtidigt som en ny kvinna drillas.

 

Det är alltså ungefär så här det fungerar (kortfattat) och det är sällan självmordsbombaren själv som utlöser sprängladdningen. Männen har nämligen sina mobiltelefoner kopplade till bomberna så de kan fjärrutlösa dem ifall kvinnan skulle ångra sig i sista sekund. I boken tar Julia upp cirka 20 fall med kvinnor som tvingats i döden och kommer, genom att förhöra familj och vänner, fram till att ingen av dem egentligen var självmordsbenägen från början. Men det som är ännu mer intressant är att FSB (Rysslans säkerhetstjänst) vet namn och adresser på alla dessa män och grupper som drillar terrorister och självmordsbombare men istället för att göra någonting åt roten på problemet fokuserar på kvinnorna i sig. Julia frågar en FSB-agent varför de inte griper dessa kriminella avskum och får svaret "vi har inte fått order om det". SJUKT!

 

Sista delen med julkort kommer här. Det är nog min favoritserie just för att de är så färglösa. Tycker det är så fint med de traditionella motiven också.

 

Här kommer fler julkort. Jag älskar nummer ett bara för att mönstrena är lite gammaldags.

 

Jag tänkte visa årets julkort lite så här i efterhand. Dessa var de första jag gjorde. Är nog mest nöjd med det första bara för att jag älskar snöflingor. Mer kommer i morgon!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja, jag reste till Italien två gånger varav den ena tillsammans med en vän jag endast pratat med över internet (Sandra som gjort min fina design!) vilket var lite nervöst men slutade mycket lyckligt. Jag började ett nytt jobb, blev blodgivare och stamcellsdonator och började yoga regelbundet.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag har aldrig nyårslöften. Vill jag ändra något gör jag det direkt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Min kusin fick ett barn men annars ingen.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Italien två gånger; Sicilien: Palermo och Ustica & Kalabrienregionen där jag var i Tropea och på vulkanön Stromboli.
6. Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013? SOMMAR!!!!
7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? Jag vet inte, kanske 121212, det var ju lite roligt.
8. Vad var din största framgång 2012? Alltså, det här året har varit lite torftigt när det gäller framgångar. Jag vet faktiskt inte. Kanske att jag fick min personal till att kalla mig "princess" på jobbet? 
9. Största misstaget? Min packning till Sicilien. Hur fan tänkte jag?!
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag blev stungen av en manet när jag badade i Mondello. Svinont!
11. Bästa köpet? Alla skor från Palermo och mitt fina köksbord.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Skor!
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, bland annat när min sambo överraskade mig med jordgubbar och smält choklad och när jag fick ÄKTA sovjetmynt i present.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012? Cirkas med Pinup Girls. 
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Berg-och-dalbana här!
16. Vad önskar du att du gjort mer? Studerat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Tröstätit. 
18. Hur tillbringar du julen? Med familjen.
19. Blev du kär i år? Nope.
20. Favoritprogram på TV? Homeland, Touch och Vampire Diaries.
21. Bästa boken du läste i år? Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij och Memed, My Hawk av Yasar Kemal.